Som jag sa så har det hänt en sak i sommar som sugit mycket energi. Eller ja det började för länge sedan men nu har jag äntligen nått ett slut. När jag ska komma över något eller reda ut eller ja vad som helst så skriver jag gärna. Jag är fruktansvärt dålig på att skriva och det är jag medveten om men nu ska jag dela med mig av en "dikt" jag skrev för att avsluta det kapitlett. 

Du var min vän.

Det spelade ingen roll att Du bodde där och jag här.

Du fick mig att le, att skratta, att vara jag.

Sen hände det.

Du vill inte vara min vän. Du valde.

Du ville att jag skulle förstå. Men jag kunde inte.

Jag försökte ignorera, försökte glömma. Gömma alla känslor.

Men Du drog fram de.

Du som förr fick mig att skratta får mig nu att gråta.

Du har sårat mig och jag avskyr dig för det.

Jag vill kasta alla känslor på dig så du får lika ont som jag.

Men jag väljer att åter glömma och gömma.